Den grundläggande förutsättningen för att data bör kunna göras tillgängliga till vidareutnyttjande är att dem skyddsintressen som räknas upp i 2 kap. 1 § öppna datalagen är kapabel upprätthållas när du tillgängliggör data. Innebörden av kraven i 2 kap. 1 öppna datalagen är för att data inte får göras tillgänglig, varken efter begäran eller på eget initiativ enligt 1 kap. 8 § öppna datalagen, angående inte skyddet för dem olika skyddsintressena kan upprätthållas.
De skyddsintressen som ska beaktas inför tillgängliggörande är att
krav på informationssäkerhet ska upprätthållas
krav på skydd av personuppgifter ska upprätthållas
tillgängliggörandet inte bör innebära risker för Sveriges säkerhet.
Den aktör som bör göra data tillgänglig till vidareutnyttjande måste göra enstaka allsidig riskbedömning av dem risker som är förenade med tillgängliggörandet (prop. / s. 37). Det existerar dock inte tillräckligt för att göra en sammantagen granskning där riskerna vägs samman: varj
Fria dataflöden, EU:s integritetsskydd och nationell säkerhet
Den snabba digitala utvecklingen har krävt en anpassning av EU:s inre handelsplats. För att det ej ska uppstå nya hinder – i synnerhet då det gäller tjänster – har EU strävat efter att underlätta fria dataflöden på den gemensamma marknaden. Startskottet var Lissabonstrategin ifrån , och ett från målen för Ursula von der Leyens kommission existerar ”ett Europa som existerar rustat för den digitala tidsåldern”.
Värdet av data besitter dock ställts mot nödvändigheten av lagar som skyddar den personliga integriteten. detta integritetsskydd som har utvecklats i EU-rätten bygger vid EU:s stadga om dem grundläggande rättigheterna och äger bland annat preciserats inom den så kallade GDPR-förordningen.
EU-regleringen skapar samtidigt rättsliga dilemman. I denna Europapolitiska bedömning går juristen Maria Wiberg igenom regelverket och pekar på en konflikt mellan tre mål:
att säkerställa fria dataflöden på den inre marknaden och i resten av världen